söndag, juni 10

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter

Fyller år imorgon. Jag fyller år imorgon. Blir ett år äldre och manas som i ett tvångsmässigt beteende att utvärdera min oerhörda ålderdom, vad jag har gjort och vad jag inte har gjort, om jag har gått mot att bli vis eller dum. Funderar på vad nästa år ska innebära - har inte den blekaste aning. Vet inte ens när jag börjar sommarjobba. Är helt lost. Har förmodligen påbörjat en stegrande senil demens. Det kommer väl i den här åldern. Inväntar  obligatoriskt släktkaffe där jag förväntas svara på om det är inte är dags att köpa hus, klämma ut diverse ungar och bli den där anonyma människan man redan vet allt om för att alla har levt hennes liv, ni vet hon som pluggade och drömde om det där och det där, men som sedan såklart prioriterade småstadsliv och bekvämlighet för att det är ju det man ska göra, ni vet, standard, mellanmjölk och i enlighet med förväntningar.

Måste väl börja uppskatta de där fikorna. Det blir ju så sällan nuförtiden.
Måste väl börja pensionsspara.

Får åka på charter en gång om året, jobba 9-17 på vardagar, alltid dricka lite för mycket på lördagar, spendera söndagen i trädgården, våndas över måndagen, amortera, åka på charter en gång om året, jobba 9-17 på vardagar, alltid dricka lite för mycket på lördagar, spendera söndagen i trädgården, våndas över måndagen, amortera.

Imorgon ska man alltså i enlighet med tradition fira att jag har kommit ett år längre bort från dagen då jag föddes där det som har åstadkommits således är ytterligare ett års existens, inte vad har gjort eller drömt om, utan bara att jag har varit ett år till.

Imorgon fyller jag år. Jag önskar mig såpbubblor och ett eget liv svårt att återberätta - alternativt möjligheten att leva i fortsatt förnekelse.

Inga kommentarer: